Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Ånglok litt Y - TeknoBygg


Den här byggredovisningen har även publicerats i den eminenta publikationen Modelljärnvägsmagasinet. Läs den! Helst bör ni naturligtvis prenumerera, på det viset riskerar ni inte att allt det läsvärda går er näsa förbi.

 

 

Det finns många skäl att bygga lok eller vagnar själv istället för att köpa dem färdiga. Någon kanske gör det för att på så sätt få till något som går bättre, andra för att få nåt som ser bättre ut, eller det kan vara enda chansen att få en modell av det där speciella loket man vill ha på sin bana. I mitt fall är det allt som oftast byggandet som har ett värde i sig. Det är roligt att bygga helt enkelt. Att förebilden är charmig och modellen ovanlig gör ju sen bara bygget ännu lite roligare.

 

För några år sen dök lite obemärkt och diskret en lokbyggsats upp på TeknoByggs hemsida. Ett litet gulligt (jo, jag vet att det är fel uttryck för nåt så häftigt som ett ånglok men det här loket är ju faktiskt just ’gulligt’) ånglok för lokaltåg, littera Y. Loket var för mig mest känt efter att ha varit omslagsbild på en AoH från början på 70-talet och jag hade ingen direkt känslomässig relation till det. Men det var ju i alla fall oemotståndligt sött... Efter att ha funderat på saken ett tag, och med den genväg till ett fungerande lok som en drivning från T.J.Modell representerade, slog jag till. Det tog sen ett bra tag innan jag vågade ge mig på bygget. Det är ingen nybörjarmodell direkt och jag är ingen mästerbyggare. När jag väl satte igång gick det emellertid rätt fort och utan större problem. 

 

I den här artikeln visar jag hur jag byggde det här loket, ett underliggande syfte är att en eller annan som läser ska inse att det inte är så himla svårt att bygga i mässing, och kanske ta steget att göra ett eget försök. Inte nödvändigtvis genom att hoppa på ett lok med en gång, men i alla fall.

 

Förebilden

Förebilden byggdes 1909 i 10 exemplar för att användas som lokaltågslok. Tanken var att eldaren skulle dubblera som konduktör, därför fanns det möjlighet att promenera fram och tillbaka till och från loket. De flesta skrotades redan på 30-talet efter att ha varit måttligt poppis hos SJ, det sista Y-loket skrotades 1951 och det finns alltså inget bevarat idag.

 

Modellen

Byggsatsen

Satsen som den levereras från TeknoBygg innehåller en försvarlig mängd mässing- och vitmetallgjutningar, några mässingsplåtar, en nysilverplåt och ett par påsar med skruv och mutter, tråd och lite annat man behöver. Hjul, motor och växellåda får man skaffa själv men det mesta i övrigt levereras från Teknobygg. En bygghandledning med värdefulla tips inför bygget ingår också. Jag tyckte den var helt ok även om det är en bra idé att själv tänka igenom hur man ska sätta ihop loket. Har man byggt några byggsatser är det ju inte ovanligt att man lär sig en egen byggsekvens som fungerar.

 

Byggsatsen säljs som synes egentligen som ’materialsats’, byggbeskrivningen kallas ’byggtips’, en gardering mot för högt ställda krav antar jag. Jag använder orden ’byggsats’ och ’byggbeskrivning’ och tycker nog att de förtjänar så, men...

   

 

 

Drivningen

Drivningen nämns i byggbeskrivningen men ingår inte, utan får inhandlas från T.J.Modell. Den följer T.J.Modells beprövade recept, ett fräst mässingsstycke med Romfordhjul, mässingskugghjul, nylonsnäcka och en motor, i det här fallet en Maxon. På T.J.Modells hemsida finns också en kortfattad instruktion som visar hur byggsatsen anpassas till drivningen.

 

 

 

   

Bygget

De verktyg och redskap jag använder är egentligen bara de mest grundläggande vill jag tro. En lödstation, Effekto lödvatten eller fosforsyra (från Clas Ohlson resp. RimboGrande eller MRW) och vanligt lödtenn, jag bryr mig inte om finesser som lågtemperaturtenn och sånt, det som är viktigt för mig är att ha en tenntråd som är så tunn som möjligt, det gör det lättare för mig att 'dosera' tennet, dvs jag kan plocka upp små mängder tenn på kolven. Jag skiljer inte heller mellan elektroniktenn, flussfritt osv, jag tar det jag får tag i utan större betänkligheter. Men tunn tråd alltså.

 

 

Lödtekniken jag använder är väl den numera gängse vid mässingsbygge. Jag håller ihop delarna med pincett, gärna saxpincett om det går, penslar så på RIKLIGT med lödvatten. Därefter plockar jag upp en mindre mängd tenn med kolvspetsen och 'limmar' sen ihop delarna med det smälta tennet som 'lim'. En mer ingående beskrivning finns på min hemsida (http://hakang.zmn.se/index/41762.html). Tänk nu för allt i världen på att jag bara beskriver hur JAG gör, inte nödvändigtvis hur man SKA göra...

 

Att löda mässing är alltså inte svårt! Det enda som egentligen kan vara marigt är att få till snygga bockningar. Och kanske att undvika tennkladd, precis som limkladdet när man bygger plastmodeller. En fördel med mässingsbygge är att det sällan är särskilt svårt att göra om-göra rätt, blir en lödning skev och sned är det i de allra flesta fall mycket enkelt att löda loss delarna och göra om.

 

Hytten

Loket byggs i ett antal större delar som monteras ihop. Den första jag gav mig på var hytten. Hyttens fyra sidor sitter ihop med flärpar som ska sitta kvar under tiden man löder ihop sidorna, tanken är att man därigenom får hjälp att hålla allt i rätt läge vid lödningen. Det viktigaste här är ju att hyttens fyra sidor hamnar på samma nivå och att hytten inte blir skev. Efter att ha kontrollerat at det såg bra ut punktlödde jag på insidan av hörnen och kontrollerade att det var fortsatt perfekt. Sju försök senare var det ok... Flärparna klipptes av, resterna av dem filades bort och så lödde jag ihop hörnen helt. Mycket lödvatten och lite tenn så blir det bra. Lite mer tenn så sätter man igen hål i hörnen. Givetvis gjorde jag det med hålen för räckena på hyttens framsida och fick borra upp dem igen.

 

     

 

Taket böjdes till väldigt försiktighet, det här är ett svårt moment, tyvärr betyder det också rätt mycket för slutintrycket att man får en snygg anslutning mellan tak, hyttsidor och gavlar. Jag böjer takets svaga rundning genom att rulla det över ett 8-10mm borr, den skarpare rundningen i sidorna får jag sen till med hjälp av 3mm borr och en massa tålamod. Jag har inte hittat nåt verktyg som gör det här jobbet märkbart enklare, den som har tips får gärna dela med sig… I alla fall blev jag riktigt nöjd efter att ha pysslat med taket ett bra tag. Och så fort jag var nöjd passade jag på att löda fast taket så inget trist skulle kunna hända med det.

 

 

 

Med taket på plats fortsatte jag med att montera alla detaljer som skulle lödas fast på hytten, som vindavvisare och räckeshållare (naturligtvis med hållarna uppträdda på räckestråden). Jag väntar alltså med de delar som ska limmas fast. Så här efteråt kan jag tycka att det hade varit vettigt att vänta med vindavvisarna, likaså räckena på bakre gaveln. Mycket ömtåliga och i stort sett omöjliga att inte böja till under resten av bygget.

 

Vitmetalldetaljerna som jag monterar senare kan naturligtvis också lödas, jag valde emellertid att limma dit dem med epoxylim efter att allt lödarbete var avklarat. (Även om man löder fast dem kan det vara idé att vänta med att löda fast dem, detta för att undvika skador i samband med andra lödningar man har framför sig).

    

  

Bottenplattan, dvs. hyttgolv och gångbord löds ihop av två plana plåtar med några okomplicerade 90-gradersbockningar för bl.a. stegar och buffertbalkar. Med detta gjort kan man prova passningen mellan hytt och golv.

  

 

Hytten passade perfekt på bottenplattan, och så här långt ser det ju bra ut. Innan jag gick vidare kollade jag att hytten passade på drivningen också, motorn är lite för stor för att det ska passa utan anpassning. Lösningen blir att ta bort meterial i hyttfronten så att urtaget för pannan och eldstaden blir lite vidare än etsat. Det här kan ju låta, och kännas brutalt, men två skäl gjorde att jag hade rätt lätt hjärta under processen, dels tänkte jag att det skulle bli lätt att dölja genom att böja ut bakre delen av pannan en aning extra, dels kände jag inte att jag hade nåt val. Jobbet är snabbt gjort om man tar lite i taget och kollar passningen mellan varven. Jag använde f.ö. en vanlig liten sax av god kvalitet.

 

Underrede


Under bottenplåten, mellan plåten och drivningen, sitter en rametsning med ramsidor, ramdistanser med skruvhål och banröjare med sina något speciella 'plogar'. På bilderna nedan syns rametsningen bockad och löst lagd ovanpå den frästa mässingsklump med kugghjul som är själva drivningen. Det är f.ö. ramsidan som ser till att alla kugghjul sitter där de ska, utan ramen på plats sitter de helt löst.

 

Viss försiktighet när man bollar med loket i det här skedet är alltså en bra grej. (Eller så får man göra som jag, ägna lång tid på knä, letandes efter kugghjul, i mitt fall perfekt färgmatchade till mattan under byggbordet…). Förutom den här 'kvarhållande' funtionen är ramen enbart kosmetisk, den färdiga drivningen har ju hjul och växellåda monterat på rätta ställen.

 

         

Med hytten löst placerad på underredet får man en bild av hur slutresultatet kan komma att se ut. Inspirerande inför resten av bygget om inte annat!

 

 


Jag tycker ofta det är lite lurigt med just gjutna vitmetalldelar, det uppstår gjutskägg och annat som måste bort innan delarna sitter där de ska. Att passa in det vitmetallgjutna cylinderpaketet tog också lite tid för mig. Det ska ju sitta vågrätt och parallellt med gångbordet, och avvikelser syns väldigt tydligt. Det placeras på plats, allt ser bra ut, skruven som ska hålla cylinderpaketet skruvas dit, och så ser det inte längre lika bra ut. Jag begrep först inte varför det hela tiden ville luta framåt men efter lite filande och skrapande med skalpell blev jag till sist nöjd med hur det satt. Det plockades så bort för att tas fram när det blev dags för montering av slidstyrningen.


  

 

 

Panna

Att bocka plåten är, som jag var inne på tidigare, i mitt tycke det svåraste med mässingsbygge. Raka och skarpa bockningar tycker jag jag har fått kläm på, antingen med hjälp av en tång eller med ett av mina favoritverktyg, ett 'Hold and Fold'-bockningsverktyg som helt ersatt skruvstycket (som alltså också funkar för samma syfte).

 

Runda böjar är marigare. Även om taket med sina dubbla radier är en riktig rysare kan ångpannan krångla till det rätt bra också om man har otur. Jag bockar precis som med taket för hand och använder ett borr som mothåll. Tålamod, tålamod och åter tålamod behövs. Tappar man humöret och tar fram tänger eller skruvstycken är det väldigt lätt att man får lätta veck i plåten som sen inte går att släta ut. Med hjälp av den vitmetallgjutna pannfronten som ska skjutas in i pannan, och hyttfronten som pannan ska skjutas in i gick det ändå hyfsat enkelt att få det tillräckligt bra för att jag skulle vara nöjd.

 

  

 

Efter ytterst noggrann kontroll att allt satt rätt och i räta vinklar, löddes pannan fast i hytten. Här är det väldigt viktigt att pannan hamnar i rätt vinkel. Jag placerade hytt och panna på gångbordet med det främre pannstödet på plats (en vitmetallgjutning som ser ut som en liten vagga, se bild ovan), kollade att vinkeln såg rätt ut, sen fäste jag hytten och pannan med några små lödningar från utsidan. Delarna löddes ihop permanent från insidan. Genom att pensla lödvatten på de preliminära lödningarna på utsidan kan man när man löder på insidan få tennet att krypa in och i stort sett försvinna från utsidan. Låter lite mysko men funkar faktiskt hyfsat.

 

 

På bilden ovan syns också hur jag klippte upp pannans undersida för att den skulle passa de utvidgade urtagen i hyttfronten. Och därmed alltså lämna rum för motor och kugghjul.

 

Detaljer

När de större delarna sitter ihop som de ska, och det verkar finnas hopp om ett hyfsat slutresultat satte jag fart med diverse detaljer som bromsslangar och buffertar. På de bilder jag sett har Y-loket buffertar m/98 men det var inte vad som följde med byggsatsen. Nya buffertar beställdes från Perl och de medskickade hamnade i bra-å-ha-lådan istället. (Och sedermera på Ronjas vagn...).

 

Nåt jag gjorde (och som jag inte rekommenderar!!), var att fixa fungerande belysning. Lyktorna borrades upp med tanken att montera lysdioder på baksidan, därefter lödde jag fast dem på gångbordet.


Räcket runt pannan sitter i räckeshållare. Jag började med att trä upp dem på en trådbit för att vara säker på att hålen linjerade upp sig på rätt sätt, sen var det ju ’bara’ att löda fast dem. Emellertid var det här ett moment som tog mig mer tid än jag hade hoppats på. Det väldigt trångt att löda dit dem, de ska ju lödas på pannans insida och pannan är så liten att lödkolven knappt fick plats. Jag bytte till min smalaste lödspets, då räckte knappt värmen till för att smälta tennet.

 

När sen pannräckets hållare hamnat där de skulle, inklusive den som ska limmas i ett hål på sotskåpsfronten, ska räcket bockas till också. Det var lite pilligt men till sist, efter många om och men, gick det i alla fall bra på andra försöket.

 

Vitmetalldelarna, skorsten, domer och pannstöd, limmades fast när allt lödande på pannan var avklarat. Därefter var överdelen färdig för målning.

 

  


Målning
Här ligger lokets huvuddelar utlagda innan målning. Strömupptagningen, som dels ska lödas (som jag gör i alla fall, en del limmar och trivs med det), dels mår bra av att monteras med hjul och slidstyrning på plats, monteras på gångbordets undersida. Därför väntade jag med att måla gångbordet tills slidstyrning och strömupptagning var injusterad och kontrollerad.

 

När jag var övertygad om att lödjobbet var avklarat sprejade jag alltihop, utom TJ-drivet och gångbordet, med ett tunt lager med Biltemas beige primer. Jag är inte HELT övertygad om att det är nödvändigt men nu blev det så i alla fall. Efter att grundfärgen hade torkat blev det 1-2 tunna lager med 'CRC ProPaint mattsvart'. Jag kan inte tänka mig att det spelar nån som helst roll vilket färgfabrikat man tar, svart är svart liksom... (Bäst blir det nog om man målar med färgspruta, men jag är väl lite för lat för det kan jag tro).

 

Förutom det som sprejas, nu och senare, var det några delar som enbart penselmålades. Motorns svänghjul, synliga delar på själva drivet och nån annan detalj penslades med Humbrol 33, mattsvart. Det här kan till stora delar göras efter slutmontering, då i alla fall jag brukar behöva ta en sväng med penseln för att fixa till skönhetsfelen som uppstått under resten av bygget.


 

Slidstyrning

Något av ett skräckmoment för mig! Jag har fixat till en enda slidstyrning tidigare och även om det gick bra till sist var det inget jag kände jag hade riktig kontroll över. Med TJ-drivet slipper man alla svårigheter med att kvarta hjulen, hjulen är ju Romfordhjul med kvadratisk tapp för axeln, men det betyder definitivt inte att alla problem är ur världen.


Nå, det där med slidstyrningen är ju inte nåt man kan hoppa över liksom, så fram med delarna. Samtliga delar är stabilt etsade i 0,5mm nysilver, plåten ser ni här.


För att sätta ihop det hela krävs att man kommer på nåt sätt att nita ihop delarna. Och just tekniken att ’nita’ ihop delarna behärskar jag inte helt enkelt. Instruktioner jag läst (VVA?) rekommenderar att man lägger ett papper emellan delarna som ska nitas ihop och sen knackar försiktigt på niten. En annan metod jag fått tips om är att fästa slidstyrningens delar genom att löda fast knappnålar där huvudet används som nitskalle. Det var till sist den metoden jag använde här. Det gäller att vara ytterligt försiktig med lödkolven, det är lätt att löda ihop alltihop upptäckte jag. Som tur är var det lätt att löda isär det sen också.

 


I övrigt får man läsa instruktionerna, titta på skisserna och försöka få ihop delarna som det är tänkt. Inte alltför komplicerat när man väl får till den där nitningen och länkarna rör sig som de ska.

Det som är svårt tycker jag är att lista ut vad det är som gör att det kärvar. För det gör det alltid. Det bästa rådet jag fått, och kan ge, är att montera en del, kolla att det går bra, montera en till, kolla, montera en till… osv.

När allt sitter där det ska brukar jag ofelbart råka ut för att något, trots allt testande och trots all försiktighet, tar i nånstans. Det brukar oftast bero på att jag byggt med något för stora marginaler på nåt ställe. Här syns exempelvis hur främre koppeltappen tar i slidstyrningen.

 

 

Tack vare alla tidigare tester och kontroller är det nu i allmänhet mycket enkelt att, genom att försiktigt böja till de kärvande delarna, justera bort dessa sista kärvheter. Trots att det kan kännas tröstlöst att det inte går perfekt efter allt jobb så är mödan med den inledande kontrollerna absolut inte förspilld.

 

Det elektriska

Strömupptagning

På alla lok är strömupptagningen nyckeln till gångegenskaperna. På ett tvåaxligt lok innebär det att man måste ordna strömupptagning på samtliga hjul! Metoden jag använder är att löda fosforbronstråd på pertinax, som sen fästs i underredet.

 

Jag litar inte på limningar utan löder fast pertinaxet, vilket då alltså måste vara dubbelsidigt. (Annars vet jag att det har limmats fast med både den ena och den andra limsorten, jag kanske är fånig…). Kolla innan ni löder fast strömupptagningen att fästena inte kommer i vägen för underredet eller hindrar hjulen från att röra sig. Man blir lätt förvånad över hur stor plats så små prylar tar.

 

 

Jag provmonterade gångbordet på underredet flera gånger och kollade att inget kärvade, tog i hjul eller slidstyrning. Dessutom mätte jag med ett universalinstrument att strömupptagningen funkade som strömupptagning, alltså att det fanns kontakt mellan hjulen och de trådar som ska lödas ihop med dekodern.

 

Sålunda nöjd med funktionen lödde jag fast stolparna till räcket och böjde sen till själva räcket. Ett moment jag avstår från att beskriva närmare, artikeln skulle annars förmodligen bli barnförbjuden. När jag var nöjd lödde jag fast räcket i stolparna.

 

Efter att nu slidstyrningen funkade hyfsat, strömupptagningen perfekt och jag var redo för nästa steg, målades, med samma sprejburk, gångbordet, med strömupptagning och allt. De ytor som ska ha kontakt med hjulen kan man enkelt polera plåtrena och jag tycker inte man ska oroa sig det minsta för att det ska uppstå kontaktproblem pga färgen.

 

  

Strålkastare

Jag fick för mig att jag skulle montera strålkastare i loket. Dumt, dumt dumt! Gör inte det!! Med detta sagt, så här gjorde jag.

 

Hos Elfa inköptes några varianter av ytmonterade LEDs, sen vidtog en del experimenterande med alternativa vokabulärer innan jag lyckades löda fast trådar på dem.

   

 

Lyktorna fram borrades upp så att lysdioderna kunde monteras bakifrån. Ett par försök senare och ett par gråa hår rikare hade jag lyckats undvika kortslutning mellan LED-polerna (via lyktans mässing). Därefter limmades dioderna i lykthusen. På bilderna syns högra lyktan bakifrån respektive framifrån.     

        

 

I bakre hyttgaveln finns etsade hål så att lampor/LED kan monteras inne i hytten och lysa genom de uppborrade strålkastarna. (Emellertid finns en 'risk' att man får ett osnyggt ljusläckage på lyktornas baksida…)

Före slutet på 60-talet använde svenska lok sina strålkastare när de behövdes. Dvs. när det blev mörkt. Att kunna tända lyset på ett Y-lok känns följaktligen som en rätt onödig grej på det stora hela. Med tanke på det merjobb det innebar kan jag inte annat än avråda. Jag är glad att jag provade på, och jag kan säkert använda erfarenheten till nåt, men det var definitivt inte värt besväret.

 

Dekoder – trådhärva

En dekodertyp jag ofta använder mig av är Digitrax’ smådekodrar DZ123 och DZ125. Behöver man inga flashiga specialfunktioner utan bara de mest basala kommandon känns det väldigt vettigt med dessa små och billiga dekodrar. (Det bör påpekas att inga av de ljuseffekter den som kör amerikanskt vill ha saknas i de här dekodrarna). Väldigt billiga blir de om de inhandlas på plats i USA, annars går de att hitta till bra priser hos några svenska handlare.

 

 

Jag hittade lite utrymme för dekodern inne i hytten (nåt alternativ finns egentligen inte…) men det fanns inte stort utrymme för kablage, lysdioder och fästskruvar. Allt hamnade till sist ungefär där jag ville ha det, men det är inget kul med alla dessa kablar och snören. De lever sitt eget liv, hamnar i kläm både här och där, och i värsta fall upptäcker man för sent att det har uppstått kortslutning nånstans… Det kan gott noteras att jag målade svänghjulet också, en åtgärd som betalar sig väldigt bra. Det är ju inte så att det blir osynligt med lite svart färg, men det lyser i alla fall inte upp hytten längre.

 


 

Slutmontering

 

När jag hade fått kablaget att hamna där det skulle och allt fungerade i god ordning var det bara att montera ihop det hela. Den medföljande blytyngden limmades in i hyttaket (efter att jag borrat hål där takvisslan stack ut på takets insida), och en bit hoprullad blyplåt pillades in i pannan. Jag limmade fast mutterfästen på insidan av hyttsidorna med epoxi och kunde så skruva fast hytten med M2-skruv från undersidan.

 

De oundvikliga skavanker som uppstått under resans gång, färgavskrav, nya spännande former på handräcken och annat justerades med hjälp av fin pensel, liten tång och viss försiktighet.

 

   

 

Slutord

  

Efter att ha pysslat lite med den här byggsatsen kan jag bara konstatera att jag är väldigt nöjd. Så länga man inte tänder ljuset ser det mycket bra ut.

 

Den som kör analogt och/eller har det goda omdömet att strunta i belysning kommer att undvika några av de svårigheter jag mötte, bl.a. med att få plats med allt i hytten.

 

Jag stötte inte på något problem som kan skyllas på byggsatsen under resans gång. Det är ju absolut inte en nybörjarsats men med några mässingsprojekt bakom sig behöver man inte vara nervös inför ett sånt här bygge. 

 

    

  

 

 

.