Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Vädring - mina stapplande steg...

  

Nersmutsning, väderbitning, nerlortning, patinering... Vad det handlar om är att få något inte speciellt gammalt och slitet att se äldre och mer slitet ut. Det finns massor med metodbeskrivningar och goda exempel på nätet och i verkligheten, jag tänkte testa några olika tekniker för att se vilka effekter de får och vad som fungerar bäst för mig. Den här sidan blir nån form av illustrerad metodbeskrivning. På undersidorna visar jag fler exempel på hur jag har gjort, indelat i typ av vagn/lok. En del exempel att följa, andra kanske som avskräckande exempel.

 

Tekniker

Jag är övertygad om att det inte finns en 'bästa' teknik utan de bästa resultaten får man om man blandar metoderna (jag märker att jag tjatar om detta i alla möjliga sammanhang...). Konsten ligger väl i förmågan att välja rätt metod på rätt ställe antar jag.   

 

Någon (sätter nån av er emot om jag gissar på att det var en småbarnsmamma...?) har kommit på att det finns två sorters smuts, ljus smuts, som hamnar på mörka ytor, och mörk smuts, som hamnar på ljusa ytor. Som princip för vädring av modeller kan den insikten räcka långt. Sen är bara frågan om hur man får dit det ljusa på det mörka och tvärtom.

 

Här är de fyra metoder jag har testat i större eller mindre utsträckning, blask, torrborstning, sprutning och pulvring.

 

Blask

Av amerikaner kallat 'wash', på svenska borde det bli 'blask'. Man blandar till en tunn, svagt färgad, blask som penslas, eller snarare blaskas, på modellen för att få krypa in i brädskarvar och andra skrymslen.

 

Jag kan tänka mig att det går att använda vilken färg som helst, lackfärg som Humbrol, akrylfärg (Vallejo), vanlig vattenfärg, plakatfärg (Clas Ohlson) är varianter jag har funderat på eller använt. Förutom att laborera med kulören kan man ha olika mycket utspädd färg, man kan också ha lite vätmedel (skölj- eller diskmedel) i blasket för att minska ytspänningen.

 

Beroende på vilken sorts lort man vill efterlikna kan man använda kulörer som ljusgrått till ljust gråbrunt (damm), ljust till mustigt rödgulbrunt (bromsdamm), mörkt brunt till gråsvart (vanlig skit). Det känns för min del viktigt att färgen ifråga är matt, annars kan man blanda kulörerna lite som man har humör till för tillfället.

 

Blasken är alltså lite färg och en hel del lösningsmedel (lacknafta, vatten eller vad färgen nu föredrar) som sen blaskas på (jag använder pensel). Innan färgen torkar (kan gå överraskande fort, specielt med vattenbaserade färger, så var lite alert) kan man skölja av den om det skulle se helt fel ut, eller torka av det mesta av färgen för att låta det som hamnar i skrymslen och vrår ligga kvar. För att torka av blasket, använd en tygbit att torka bort blasket med, exv resterna av ett gammalt lakan e.dyl. Jag har ett par gånger använt Torkypapper, vilket lätt ger ränder och slikt, och det vill man ju inte ha.

 

Ett exempel på hur det kan göras:

 

 

Färg blandas med lösningsmedel (här Vallejo akrylfärg och vatten) och blaskas sen på vagnen.

 

  

Beroende på hur stor effekt man är ute efter kan man lägga på fler blasklager, mindre blaskigt blask, eller låta blasket torka in lite grann innan man torkar av det. Men se till att färgen inte torkar, du är inte ute efter att 'måla' vagnen lortig.

 

 

Samma procedur används på lite större ytor som tak. Måla inte så stora ytor att färgen hinner torka på plats innan den torkas av. Taket på den här vagnen var nästan på gränsen tror jag.

 

 

Slutresultatet efter blaskningen kan i många fall duga. Vill man gå vidare rekommenderar jag i just det här fallet att man koncentrerar sig på underredet. Och då genom att lägga på ljus 'smuts' förstås.

   

 

Torrborstning

Mycket vackert om det är snyggt gjort, ofta kan det dock ge en rätt larvig karikatyreffekt om det överdrivs. Det handlar om att ha lite, och nästan torr, färg på penseln (det mesta stryks av på en kartongbit, trasa e.dyl.) och sen borsta försiktigt så färgen bara hamnar på utstående detaljer och ytor.

 

Rostspåren på tråget här har huvudsakligen åstadkommits med torrborstning även om det här inte gjorts för att framhäva utstickande detaljer.

 
  

Sprutning

Vissa effekter är svåra att få till utan att spruta, damm och annan lort längs sidan på lok och personvagnar känns som ett givet exempel. Godsfinkan här har sprutats tunt med ljusgrå färg.

 Även om det bara ser lite bättre ut än en nymålad vagn är det en mycket enkel vädring. Jag skulle vilja komplettera med brungrå blaskning, bättring med smörja-gråsvart lite härådär (buffertar, dörrhakar och -skenor bl.a.) och en försiktig brunröd pulvring på underredet.

 

En observation jag gjort är att det tycks finnas en risk att den som lärt sig spruta blir så förtjust i det att allt ser ut som om det vore...sprutat. Tekniken tar över på nåt sätt.

 

 

Pulver

För en massa år sen köpte jag en massa hobbypigment i olika färger och tillsammans med några satser vädringspulver från Carr's tänkte jag därmed jag skulle slippa mala pastellkritor. Metoden handlar alltså om att pensla på färgpulver, ungefär på samma sätt som man målar med vanlig färg.

 

Jag har sett underbara exempel på hur tekniken varierats med pulver uppblött i vatten (se blaskning), pulver fixerat med ett tunt lager mattlack och pulver påpenslat och ingnidet i mattlackade ytor. Efter ett par egna försök kan jag konstatera att det är både lätt och effektivt. Lite lortigt och man ska inte hålla på med det här i kläder man har tänkt använda till annat... (erfarenhet - ej skämt!).

 

Exemplet här är ett S1-lok som penslats med gråsvart, ljusgrått och rostbrunt pigment.

 

 

 

.