Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Besök hos Fremo på Gardermoen

Här är mina anteckningar efter besöket jag och Anders Latterman gjorde hos Fremo Norge, på deras träff på Gardermoen. Mycket trevligt (ni vet ju hur norrmän är!), och mycket lärorikt/inspirerande. Här är några av mina observationer som sagt, den som har frågor kan ju ringa eller skicka email. 

 

Bilder på moduler etc av mer allmänt mj-intresse finns i det här galleriet. Den som vill se hur vi tog oss dit kan ju titta på den här sidan, där det finns några filmsnuttar, tagna av Anders.
 

Lösryckta observationer

 

Trafikspel

Fremo handlar om trafikspel! Modulerna och tågen gör det bara lite roligare att titta på. Alltså, Fremo vill locka till sig modellrallare som främst är intresserade av att genomföra realistiska trafikspel. Alltså, de som INTE främst är intresserade av att genomföra realistiska trafikspel vill man inte locka till sig! Det är en grundförutsättning.

 

Därav följer att alla har en gemensam syn på VARFÖR man ska träffas och köra tåg, och här ligger en stor skillnad mot MMM. Fremo kör INTE för en publik. Visst, folk får gärna titta på, men trafikspelet genomför man för sig själva, den som vill se på får göra det men några extratåg för att nån snorunge ska se ett tåg röra sig är det inte tal om!

 

Koppel

Den gemensamma synen på vad man vill har också tvingat fram en normering av koppeltyp. Och man valde efter en kort diskussion TB-kopplet, det mest blågula den här hobbyn kan visa upp. I Tyskland kallat ’Norwegische Bügelkupplung’, vilket en mycket nöjd norrman upplyste oss om…

 

Jag såg f.ö. en bra lösning på hur man monterar TB-koppel på lok man inte vill/kan borra i. Limma en tråd mellan buffertstämplarna med vanligt vitlim. Listigt och effektivt! Bilden här är väl inget under av tydlighet men tittar man noga så kanske...

 

Vagnkort

Varje vagn som finns med i trafikspelet har ett tillhörande vagnkort. Exakt hur ett sånt ska se ut var inte särdeles kritiskt, dessutom hade norrmännen börjat med en krympt variant som är lite lättare att hantera. Kortet ska emellertid identifiera vagnen med littera och nummer, jag tror alla vagnkort hade bild på vagnen också. Och så skall det finnas en ficka för lastkort också.

  

Landskapet

En omedelbar observation gäller den höga klassen på landskapet. Toppen är väldigt bred hos norrmännen kan man väl säga. Visst finns det gradskillnader även där men titta på bilderna…finns här! Genomgående mycket hög klass, det är tydligt att landskapandet genomgående är byggt med tanke bakom, absolut inget ’drit ut litt grönt bare’. Men som sagt, bilderna kan ju tala för sig själva…

 

Spår

Av nio stationer, varav två ’Umjängevarianter’, hade fem(!) handlagd räls och växlar, en av dem med handlagt 9mm(?) smalspår. Allt fungerade inte helt felfritt, bl.a. fanns det några trilskande växlar, och det kan konstateras att c.55 inte helt kömmer överens med NEM-hjul. Men, det såg otroligt snyggt ut!

 

Med undantag av några få moduler var spåret byggt med förebildsenliga sliperavstånd.

 

Rullande materiel

Den rullande materielen är av mycket hög klass! Jag tror inte det fanns fler än 4-5 vagnar som bara var upplockade ur kartongen och satt på spåret. Var det inte välbyggda byggsatser i mässing eller annat så var de åtminstone vädrade. Det undantag jag minns var NMJs SJ-vagnar.

 

Majoriteten av trafikloken hade sitt ursprung i nån form av mässingskonstruktion. I några fall egenproducerade byggsatser, och det fanns även mässingslok från NMJ.

 

RP25-hjul är väl normerat av Fremo Norge har jag för mig, det mesta hade också RP25 även om det verkade finnas rätt gott om undantag.
 

Listiga lösningar att planka…

Vi såg en hel del intressanta lösningar som enstaka modulbyggare kan planka, och en del som MMM som förening skulle kunna titta närmare på. Och så ett direkt uppdrag till Tilman/Nicke & co.

 

Förvaringsfack inbyggt i moduler

Stationsmodul med inbyggt förvaringsfack. Briljant! Titta på bilden så förstår ni.

  

 

Utdragbara skrivytor

Igen, titta på bilderna. Noga. I alla fall, på några av stationerna fanns utdragbara ’skrivskivor’, något som på ett enkelt sätt skapade ett ’kontor’ för tågklareraren.

 

 

TAM-signaleringsmojänger

Dessa geniala små lådor ersatte allt hojtande och telefonerande. En enkel box med en högintensiv vit LED, en r/g-LED, och en (1)-0-(2)-vippa. Kopplade parvis, på stationerna i  vardera ände av linjen. Genom att dutta vippan kan man: be om linjen, svara att linjen är fri, anmäla att tåget har gått ut på linjen, och slutligen anmäla att tåget kommit fram och att linjen åter är fri.

Kretsschema borde vi kunna få av norrmännen så sen kan väl elektronikerna göra lite av sitt vanliga trolleri?

 

 

 

Klocka

På en centralt placerad stolpe fanns klockor med tidtabellstiden klart synlig från varje punkt.

 

 

DECT

När direkt kommunikation var nödvändig telefonerades det via DECT-telefoner, kopplade till en Fremo-specifik telefonväxel!! Varje station hade ett eget tfnnummer och teletrafiken sköts helt utan att blanda in nån operatör.

 

 

 

 

Reflektioner

 

Hardshell

I motsats till MMM, där isolerskiva + Biltemas högtalarmatta blivit nån form av standard för hur man bygger upp landskapsformerna, lever traditionella hardshellmetoder gott i Norge. Hönsnät och gips alltså. Det fanns i och för sig moduler byggda med varje upptänklig metod, men hönsnät och gips var vanligt.

 

 

Urspåringar, tjuvstopp

Förekom allt även hos dem, varken mer eller mindre än hos oss skulle jag tro. Få kunde skyllas på dåliga skarvar mellan moduler, inget på klantigt byggd spårunderbyggnad, och inget eller mycket få på att RP25-hjul skulle vara mindre driftsäkert än annat. Det som kunde ställa till problem som vi normalt inte ser var egenlagda växlar. Men tack vare familjen Olssons Rundhäll lär vi väl framledes välsignas med sådana problem också...

 

Fremo modulstandard vs. Västerås/MMM

Att Fremo bygger sammanhängande landskap, MMM ’tittskåp’ är ju ett faktum. I realiteten ser åtminstone jag även hos Fremo en järnväg som rullar igenom ett antal ’scener’. Vissa sektioner hängde tydligt ihop men effekten var inte så tydligt annorlunda från MMM.

 

 

Kurvorna hade genomgående betydligt större kurvradier än vad vi har. Om detta beror på något annat än att vi har låst oss vid rekommendationerna om 20x20 rutorna vet jag inte, men de större kurvradierna ger ett MYCKET vackert intryck!

 

Fremo har som ni bl.a. ser ovan, inte heller någon enhetlig färg på modulsidorna! Det stör mig inte hos oss, och störde mig inte hos dem.

 

Alltså, bägge standarderna har sina förtjänster, MMM har, sett från min horisont, den ENORMA fördelen att det finns en drös andra MMM-moduler i närområdet. I övrigt spelar modulstandarden ingen som helst roll. Och 'Fremo' handlar inte i första hand om en modulstandard. Standarden är bara ett medel, medan Målet är att köra realistisk trafik! Som i de här små filmsnuttarna:

 

 


.