Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

VVA J-lok

 

 

Jag har tyvärr inte tagit speciellt många bilder på bygget av J-loket. Det hade ju varit bra att göra det med tanke på att 1) det är den svåraste VVA-byggsats jag har kommit i kontakt med, 2) jag har gjort en del små missar och även om de förhoppningsvis inte märks alltför mycket i slutänden vore det säkert bra att ha haft dem dokumenterade mer i detalj, och 3) jag har två till att göra ett bättre jobb på.

 

Så här långt hade jag i alla fall kommit när jag kom på att jag hade en kamera...

 

 

Jag bygger den här, första, byggsatsen precis som det är tänkt, dvs inga egna påhitt eller idéer utan jag följer bygganvisningen i stort sett utan avsteg. Sekvensen ändrar jag lite, bl.a. väntar jag med limning tills jag är hyfsat säker på att jag inte behöver löda så mycket, (jag limmar fast all vitmetalldelar).

 

Hjulupphängningen baserar sig på de innerramar som följer med satsen. I beskrivningen står att man ska löda bussningarna i innerramarna med 1mm glipa, med hjälp av ett 1mm mellanlägg av aluminium. När jag byggde VVAs L23 och KA8 tyckte jag det blev lite trångt med bara 1mm, det kan kärva om man har otur. Den här gången tänkte jag ta till lite marginal så jag använde ett 1,5mm mellanlägg istället. Det blev bra, och bussningarna löper lätt och mjukt i slitsarna (som f.ö. måste filas upp något först). 

 

Emellertid blev det problem när jag testade med växellådan monterad. Den fick inte riktigt plats mellan de numer inpressade bussningarna, utan den bakre drivaxeln blev fastklämd.

På bilden här ser ni var det kärvade.

 

Fram med den tunnare aluminiumplåten igen alltså. Jag lät de problemfria axlarna vara och justerade enbart den som sen blir drivaxeln, och efter att ha filat allt jämnt på insidan fungerar det nu som det ska.

 

För att främre löphjulen ska kunna svänga lite bättre, eller med lite större marginal, filade jag upp hjulurtagen i ramen innan jag lödde dit stänkskärmarna. Jag har för mig att jag hört att VVAs byggsats är baserad på originalritningar nedskalade till 1/87 och att det därför skulle vara trångt för hjulflänsar etc. Om det är sant vet jag inte men det känns lugnt att ha gjort urtagen lite större i alla fall.

 

Nästa steg är bland de svårare momenten under bygget tycker jag, nämligen att få till en bra strömupptagning. Det brukar rekommenderas att man löder nån form av kontakttråd eller -bleck, mässing, koppar eller fosforbrons, på pertinax som man sen limmar på nåt bra ställe.

En variant som Iain Rice rekommenderar i sin bok 'Locomotive Kit chassis construction for 4mm' (eller liknande) är att man bygger in 'strömbussar' i form av mässingstänger innanför hjulen, på vilka kontaktbleck och motoranslutningar löds fast. 'Bussarna' löds fast i pertinax/laminat som limmas på lämpligt ställe, exv nån av ramdistanserna.

Mycket listig variant men precis som i VVAs tips bygger det på att man limmar. Och jag avskyr att limma, framförallt med epoxi. Jag känner inte att jag någonsin får riktigt bra och fasta fogar. Antingen håller det sig segt i oändlighet eller så släpper det lite sakta eller så litar jag helt enkelt inte på det. I det här fallet bestämde jag mig för att testa att löda bägge sidor med hjälp av dubbelsidigt laminat från Kjell & co. Så nu hänger min sinnesro på att det lövtunna kopparskiktet inte ska släppa från glasfiberkortet...

 

Sådärja, med laminatet fastlött och fosforbronstråd och elkabel därtill ser det väldigt rörigt ut, men det fungerar och inga tendenser till att nåt ska lossna. Utom kabellödningarna som jag fick göra totalt 7 gånger.

 

Baserat på tips ur Iain Rice' bok tänkte jag pröva att ge främre löpaxeln en centrerande fjäder. Funkar det inte som avsett är det ju bara att knipsa av tråden så det är ett rätt smärtfritt experiment att våga sig på. Jag lödde fast en ögla på en av ramdistanserna och en fjädertråd (fosforbrons) på löpboggin. Den fick en lite spännande bockning för att gå fri från skruven men gör nog nytta i alla fall. Det är lite fritt spel i mitten som kan justeras om det skulle visa sig behövas.

 

Jag lödde fast plogarna på gardjärnen efter att först ha bockat plogarna. Detta görs med hjälp av hammare, en 8mm borr och en bit heltäckningsmatta. Lägg plogen på mattan, borret över plogen, och tjonga till med hammaren. Kolla att du får två plogar av varje sort (vänster/höger) innan du slår till tredje gången...

Som synes lödde jag inte plogarna direkt på gardjärnen, jag lödde några spillbitar på plogarna, bockade till och lödde sen fast på gardjärnen. Därmed hamnar plogarna i rätt(are) läge tycker jag och framförallt stökar de inte till det bland stegar och slangar och grejer.

 

 
När jag ända var på gång och målade C7-loket var det ju lika bara att ta J-loket i samma sväng. Efter målningen dök det även här upp en jämrans massa kladd och klet och andra konstigheter. Men det ska nog gå att få fason på hoppas jag. Om inte annat bör väderbitningen dölja en del hoppas jag.

 

Jag nämnde i början av den här berättelsen att jag har två J-lokbyggsatser till. En av dem ska få underrede/driv från Thomas Johnsons T.J.-Modell. Drivet ser finfint ut och efter att ha sett Thomas J-lok på Bankalaset i Skövde kan jag intyga att det har potential att gå som en dröm.

 

  

Till vänster T.J.drivet, till höger mitt underrede byggt efter VVAs anvisningar med engelsk växellåda (Branchline?) och Mashimamotor. Drivningen till vänster ska alltså byggas in i ramen som följer med byggsatsen.

 

Efter att ha våndats och stånkat över vad som låg framför mig tog jag till sist tjuren vid hornen! Nu skulle dekoderjävulen lödas dit, och alla kablar och tåtar skulle banne mig passa också. Faktum är att det gick alldeles smärtfritt, och en provpassning visar att allt faktiskt passar till sist, även om det behövs en del pillande innan kablarna hamnar där de ska.

 

 

Härnäst ska skyltar och dekaler på, sen mattlackar jag kåpan innan det slutliga pillret med koppelstängerna tar vid. Jag har tänkt märka den här som J 1398, även om jag inte haft just den individen i tankarna under själva bygget.

 

 

Att sätta på dekalerna kan vara lite pilligt när det är smått och måste passa ihop, siffrorna på skorsten och buffertbalkar exv. måste ju plockas ihop av ett par delar, dessutom ska det passas in noga. Hur jag sätter på dekaler kan man f.ö. läsa på en av tipssidorna.

 

 

Jag är väldigt nöjd med skorstenssiffrorna som jag specialbeställde för några år sen (också dekaler).

 

Med stor spänning tog jag mig sen för att provköra underredet lite försiktigt. Det stod rätt snart klart att det inte gick helt rent, det var som om kvartningen inte var riktigt perfekt. Vilket ju borde vara omöjligt med Romfordhjul! Jag noterade att loket fastnade, eller kärvade snarare, två gånger per varv och började ana att koppelstängerna kanske inte var rätt monterade. Vid en noggrannare titt såg jag emellertid att koppelstängerna tar i den där biten varenué som syns på bilderna här. Tittar man noga ser man var färgen skavts av. Nästa steg blir alltså att fila/slipa bort lite från den där grejen jag inte vet vad den kallas. Sen borde det gå bra. På rakspår.

 

 

Några försiktiga fildrag senare (Dremel med kaptrissa...) var den okända grejen stympad och problemet löst. Nä, vackert ser det kanske inte ut, men det lär inte synas ett dugg efter målning och med lokkorgen monterad.

 

 

För att klara gång i kurvor måste man se till att inte främre löphjulet tar i stegarna längst fram. Det ser väldigt trångt ut men ställer jag loket i en snäv Peco Y-växel ser det ut att vara gott om utrymme. Vi får se hur det blir när jag kör chassiet i mina snävaste kurvor.

 

 

Nöjd så långt tog jag mig till sist tid att montera de sista delarna på slidstyrningen. Efter att ha fått lite hjälp med rätt metod att nita ihop de pyttesmå delarna var det inga problem alls att få saker och ting på rätt plats.

  

 

Efter ingående provkörning krävdes några få justeringar, bl.a. var jag tvungen att brotscha upp hålen i bakre koppelstången på ena sidan (inte så svårt att göra, men att hitta var problemet satt...). Sen förnyad provkörning med godkänt resultat. En liten filmsnutt på hur det såg ut finns utlagd på Youtube.

 

Efter att hytten fått fönster är det nu dags för slutfix. Motvikterna ska limmas på hjulen, asktratten har jag glömt att montera, bromsrörelsen har gömt sig nånstans och det finns lite färgbättringar att göra. Sen ska det nog gå att skruva ihop delarna och se hur loket uppför sig hopsatt.

 

Jo, efter att ha limmat dit det som skulle dit, bättrat det som skulle bättra sig och tillfälligt gett upp om bromsrörelsen satte jag fart med att skruva ihop loket. Det visade sig att drivet ville ha lite mer utrymme än vad som fanns tillgängligt. Axeltapparna på bakre drivaxeln tog i vattenrören under hytten, dessutom behövde spåret på insidan av bakre buffertbalken slipas upp lite. (Markerat på bilden till vänster).

  

Något värre att reda ut är att det finns en kortslutning nånstans i loket. På den högra bilden ovan syns strömupptagningen. Ser kanske lite farligt ut men jag är rätt säker på att felet inte finns där utan möjligen i nån av motoranslutningarna.

 

Jag hade ju hoppats kunna säga nånting i stil med '...och så här ser loket ut under inkörning...' men det får jag spara till senare. Så här ser i alla fall loket ut i skrivande stund:

  

 

Något som också måste åtgärdas innan loket tas i trafik är också löpboggins rörlighet mot stegarna. Som det är nu kan boggin knappt röra sig alls. Lösningen blir liknande det jag brukar göra på boggivagnar (se här). Så hastigt men inte riktigt lika lustigt stympades boggiens bakre fjäderstag, de tog nämligen i bottenplåtens undersida och stoppade alla försök att köra ens i tre meters kurvradie. Likaså knipsades de omsorgsfullt hoplödda stegarna av strax under det övre steget.

  

 

Eftar att ha lött på en bit tråd på den avknipsade stegdelen limmades steget i boggin. Det här var ju inte riktigt vad jag ville från början, men får man inte som man vill så får man väl vilja som man får... Innan den sista färgbättringen ser det ut så här, och nu klarar det här loket alla rimliga kurvradier och faktiskt ner till 45 cm i alla fall.

    

 

Kortslutningen hittade jag också, och efter montering är det nu dags för inkörning. Innan dess kan jag i alla fall bevisa att det går att köra både bakåt och framåt, som synes.

 

SvMJF

Stinsen

.