Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Att bygga landskapet – hur jag gör...

 

Innehåll

  1. Inledning/planering
  2. Forma landskapet
  3. Grunda landskapet
  4. Ytskikt
  5. Detaljer

På en separat sida visar jag hur jag bygger tallar av blompinnar och lite annat, och en metod jag använt för att bygga granar. Här nedanför beskriver jag nästan steg för steg hur jag bygger landskap. Tyvärr är alla moment inte fotograferade överhuvudtaget, medan andra är dokumenterade med överdriven entusiasm. Här har jag nu lagt in bilder som grovt visar vad jag skriver om, men jag rekommenderar att bläddra igenom galleriet 'Modulbygge HG6' där samtliga bilder tagna under bygget av landskapet finns.

 

Dessutom kan det vara kul att följa bygget av den lilla landskapsplatta jag ställde min kiosk på inför ett av Bankalasen i Skövde.

 

Inledning / planering

Börja med en grov plan över vad du vill åstadkomma. Var ska det stå hus, hur ska det se ut runt huset, var ska vägarna gå, vilket ytskikt på vägar och stigar (asfalt, grus, sand, betong...), var ska det vara skog etc. Ha gärna minnesbilder, skisser eller foton till hands.

Den här skissen är egentligen en efterkonstruktion, det jag utgick ifrån såg betydligt mer sparsmakat ut, men jag är säker på att ni förstår poängen med en grov plan i alla fall.

 

Förutom järnvägen, med banvall och diken, finns det 3 olika ’landskapstyper’ att fundera över, de kan brytas ned ytterligare men det tar vi sen:

- Vägar
- Berg
- Resten

Om inte annat bör man i alla fall ha klart för sig var man ska ha vad av dessa huvudtyper. Egentligen är den här uppdelningen baserad på hur man gör underarbetet och inte så väldigt beroende av vilken färg man lägger på ytan. Jag hoppas det kommer att framgå vad jag menar när vi fortsätter bygget.

 

Innan man gör nåt annat bör man bygga banvallen, lägga rälsen, dra all el som har med den att göra, installera växlar om det är aktuellt etc. Att se till att allt fungerar som man har tänkt sig, genom en rejäl provkörning, innan man börjar med landskapet är viktigt och riktigt. Kom ihåg att allt man gör efter detta moment bara kan försämra driftssäkerheten! 

 

Banvallen bygger jag på plywoodunderlag med minst två lager korkbanvall. Det är BETYDLIGT bättre med 3-4 lager än med ett, alltså hellre en hög banvall än knappt nån alls...! Jag tycker man ska akta sig för att snåla med utrymmet för banvallen. Och ja, det finns undantag men det kan du gott strunta i nu. På bilden här syns hur korkbanvallen lagts i två nivåer/lager, detta ger också visst utrymme för att bygga diken i banvallskanten, även om två korklager egentligen inte är tillräckligt för att bygga snygga diken.

 

Därpå rälsen, jag använder Peco c.75, kapar sammanbindningarna under rälsen mellan sliprarna och justerar slipersavståndet till vad jag tycker är lämpligt i samband med att jag limmar rälsen på banvallen med vitlim. I nån av de tidigare Modelltågsböckerna (K Brandts) finns f.ö. en utredning om räls i modell, titta i den. 

  

Jag har också brukat fila hack i rälsen vid skarvarna för att få ’da-dunk-da-dunk’-et. Mycket uppskattat! MEN, jag har gjort det i varje skarv tidigare, numer ska jag bara göra det på en skarv per modul. Det blir för mycket smatter annars och låter mest som ett bröllop i nån avkrok i mellanöstern. Skälet till detta är att det hemtrevliga da-dunket man minns kommer från två boggivagnsändar som rasslar över en skarv. Det är vad man hör när man sitter i en vagn eller står vid sidan av ett framfarande tåg. På en modelljärnväg hör du kanske i värsta fall ljud från tre rälsskarvar samtidigt.

Till innehåll


Forma Landskapet

När rälen är lagd är det dags att forma landskapet. Forma landskapets grövre former genom att bearbeta blå eller rosa markisoleringsplatta med kniv, rasp, stålborste, sandpapper etc. Att limma olika formade och tjocka bitar på varandra gör man lätt med vitlim, men tänk på att det kan ta LÅNG tid för vitlimmet att torka om du limmar stora ytor och speciellt om du använder de tätaste (blå) plattorna.

 

En alternativ metod att forma landskapet, som jag använde på min första modul, 'HG1', är att limma ett rutnät av pappremsor. Ovanpå rutnätet använder jag sällan gips, även om det förekommer. På HG1 blev det ett par lager med limdränkt tidningspapper, följt av ett tunt lager gips.

 

 

Och naturligtvis formar man landskapet med tanke på vilken landskapstyp man eftersträvar.

 

När landskapet är grovformat är det dags att täcka de förmodligen rätt kantiga formerna med början till ett ytskikt. Nu är det läge att dela upp arbetsgången beroende på landskapstyp.

   

Vägar

Vägar, stigar, parkeringsplatser etc tillverkar jag av spackel. Sprid spacklet över ytan och grovforma. Vägytor kan sen formas med en våt/blöt tvättsvamp innan de torkat, och/eller med sandpapper efter torkning. Forma ytan till du är nöjd med form och struktur, detta är alltså menat att bli den slutliga landskapsytan. Skulle du behöva finjustera nåt, på med lite mer spackel bara.


 

Det är nu också väl värt att ta en titt på några vägar i verkligheten. Gör gärna detta INNAN du strör grov sand eller ’ballast’ i nån exotisk färg över alltihopa. Min observation är nämligen att vägar, även grusvägar, är dels väldigt mycket ljusare än man tror, dels väldigt mycket slätare än man tror. Alltså, vänta med att ha nåt grovmalet eller mörkfärgat på vägarna. MÖJLIGEN kan man strö fin (OBS, fin!) sand i kanterna, men överdriv inte.

 

Berg

Det finns två sorters berg, ’naturligt’ berg, och sprängt berg...  

Naturligt berg

Jag rekommenderar två olika metoder, vilken jag väljer är en smaksak och bestäms av humör och dagsform.  

ANTINGEN använder jag remsor av tidningspapper, c:a 5x13cm (nä det spelar ingen som helst roll!) som jag doppar i en limblandning med 50% vitlim, 50% vatten och sen täcker de ytor där berget ska vara. Denna metod bygger på att formerna redan är tillfilade/-karvade som man vill ha dem. Jag har f.ö. tidigare använt tapetklister istället för vitlimsblandningen, det gick minst lika bra.  

ELLER OCKSÅ smetar jag på spackel. Spacklet fyller håligheter, fäster gipsbitar, och ger struktur.

FAKTUM ÄR att jag nog använder båda metoderna. Överhuvudtaget tror jag på att prova ALLT, och att blandningen i sig gör landskapet levande.

 

Sprängt berg

Den sprängda ytan kan skäras ut ur cellplast eller gips, kan bestå av gjutgips fixat med hjälp av köpta eller egentillverkade formar, eller fixas med hjälp av korkbitar etc. Jag tar numer nästan uteslutande gjuten gips och använder alltid spackel för att fästa gipsbitarna. Dessutom skulpterar jag det anslutande bergets former med spackel så de ansluter till de sprängda ytorna på ett naturligt sätt.

 

         Ibland ser man rekommendation att knyckla ihop papper eller aluminiumfolie, för att på det sättet få till en sprängd bergsyta. Jag är personligen mycket tveksam till detta och tycker inte berget blir realistiskt. (Varför det är så stod förklarat i boken 'Små Tåg', utgiven nån gång för länge sen. Det handlar om bergets skiktning och sånt). Jag föreslår att du antingen litar på mig och låter bli att knyckla folie, eller struntar i mig och gör det. Kom ihåg att du håller på med den här hobbyn för att göra dig själv nöjd och glad, inte mig!

 

Resten

’Resten’ blir nu allt som sen ska täckas med nån form av växtlighet. (Plöjda åkrar hamnar i en egen kategori och hur man gör sånt får du lista ut själv....). Den metod jag använder sedan några år är att limma Biltemas ljusgrå högtalarmatta över det hela. (Och det går säkert lika bra med nån annan högtalarmatta). Klipp till med en bra(!!) sax, limma med vitlim, låt torka 24 timmar. Klart!

 

Sammanfattning så här långt

Nu bör det alltså finnas fyra ganska väl avgränsade/definierade ytor;

Ingenting behöver vara målat men allt ska vara 'tätt', dvs inga hål eller ytor som inte hör till någon av dessa kategorier. Modulen på bilden här fick av nån anledning en strykning med nån gråbeige färg, det kan jag säga är fullkomligt onödigt. Förmodligen ville jag bara testa om färgen verkligen blev matt. (Det blev den inte...).

 

Kommentarer

Det finns olika spackelsorter som passar utmärkt för att ge landskapet de former man är ute efter och som med fördel kan användas istället för gips och lim, dvs för att ge form och fäste åt gipsgjutningar. Jag har använt vanligt finspackel, sandspackel och ’One Strike Filler’, en sorts ’frigolit med smet-konsistens’ som inte spricker ens i tjocka lager, och dessutom är lätt. Dyrt kanske, (speciellt om man tittar på kilopriset...), men användbart. Men som sagt, vilket spackel som helst duger bra! (One Strike Filler-liknande spackel kan f.ö. köpas rejält mycket dyrare genom att köpa Woodland Scenics variant, kallad 'Foam Putty'...). 

 

Till innehåll


Grundmåla landskapet

Vid det här laget bör landskapet se ut som en mörkgrå och vitbeige variant på en karta. Och nånstans möjligen ett spår ovanpå en korksträng.

 

 

Då är det dags att få lite färg i landskapet. Nu är det då först dags att utmana de gamla vanföreställningarna (himmel-blå, ansikte-skär, träd-brun, berg-grå...osv.)! Eftersom en ljus yta alltid kan göras mörkare, men inte tvärtom, är det ALLTID bäst att börja med ljusa färger! Se till att få kulören rätt (rätt för DIG alltså) först.

Den grå högtalarmattan är för övrigt rätt kinkig att vrida om till rätt kulör. Resultatet blir inte riktigt som färgburken påstår.

 

Banvallen

Jag försöker oftast börja med att måla räls och slipers. Jag har förfallit till att stryka hela klabbet, räls, slipers och banvall med ljusbrun plakatfärg. Man kan sen lyxa till det och sen måla individuella sliprar i avvikande bruna/grå/svarta nyanser, resultatet av det merjobbet blir ofta mycket snyggt och kan definitivt rekommenderas.

 

 

När jag målar använder jag vattenlöslig plakatfärg i ett antal olika nyanser som blandas lite slumpmässigt på en plastpalett från Clas Ohlson. Färgen har jag fått frågor om förresten, jag använde förr Allak plakatfärg men den går ju inte att få tag i sen 15-20 år, numer använder jag matt Allmogefärg från Lefranc & Bourgeois inköpt hos Clas Ohlson eller min lokala leksaksaffär. Här syns två exempel på burkar.

   

 

Vägar

Vägytorna är vid det här laget ’spackelfärgade’, och möjligen beströdda med fin sand i kanter, kanske nån mittsträng också. Strukturen på vägen kan gott få betraktas som färdig, oavsett om det ska föreställa asfalt eller grusväg. För en solstekt, dammig grusväg en varm sommardag är nog färgen rätt ok också!

 

 

Annars, använd nån beigeaktig latexfärg (att den är vattenbaserad är egentligen det som är viktigt), ljusa upp med vitt eller nästan vitt, och stryk på. För asfaltsväg, ha sen i en gnutta mörkt gråbrun, och kanske en anings aning svart. Grusvägar; i med en aning beige eller ljusbrunt. Stryk på, blanda färg vått-i-vått och var beredd på att lägga många lager. Om det blir för mörkt, låt torka och börja om från början med ljus färg när ytan är torr.

 

Berg

Berg är inte mörkt grå!!! Ofta knappt ens grå överhuvudtaget! Ut och titta på riktiga bergsklackar! Vitt, rosa, blekorange, brunt, och så nån liten, liten klick svart. Lägg färgen på en palett och dutta på lite sådär halvvilt som stora konstnärer brukar. Efter ett tag bör det se ut som väldigt ljust och rätt spräckligt berg. Låt torka!

 

För att få struktur på berget lägger man på en tunn, mörk, blask ('wash'), dvs vatten med ytterst lite mörk färg i som kan fylla hål och sprickor. Ta svart, men ta inte för mycket. Idén är att få sprickor och håligheter att se djupare ut än de faktiskt är. Sen (låt färgen yttorka först) tar man en ljusare färg, vitt blir lite för skarpt men ta vitt brutet med ljust beige, rosa eller nån annan färg som passar, och torrborsta försiktigt så att upphöjda ytor förstärks.

 

Att börja med en spräcklig yta innan blask/torrborstning verkar viktigare för slutresultatet än vilken exakt kulör berget har till att börja med. Mitt tips är att börja med ett väldigt grällt och grovspräckligt berg, och blanda ut och jämna till färgmässigt med omväxlande blask och torrborstning.

     

Resten

’Resten’ är ju nu en mörkt grå tygyta. Den ska nu bli en ljust grön bas för fibergräs, statiskt gräs, Woodland Scenics malda skumgummi eller vad du hittar. Men nån form av växtlighet i alla fall. Och sånt är grönt. Eftersom mattan är grå kan det behövas en BETYDLIGT ljusare färg än man tror! Man vill INTE ha en färg som drar mot blått, och man vill INTE ha en för mörk färg. Det går ALLTID att göra det som är för ljust mörkare. Tvärtom, njaej... Jag har använt hiskeligt fula ärggröna kulörer och blivit mycket nöjd med slutresultatet.

   

 

Jag målar direkt ur burken, helmatt inomhusfärg, vattenbaserad givetvis. Mycket färg går åt men det är ju inte så stora ytor det handlar om. Just det där med helmatt färg kan vara värt att upprepa. Gäller ALLT landskapsmåleri, utan undantag överhuvudtaget! (Och kom inte sättande med 'vattenyta', 'sjön' eller nåt, det ska vara matt färg där också - med klarlack ovanpå möjligen...)

 

 

Till innehåll

 

Ytskikt - Växtlighet och detaljer

Så här långt kommen har man ett landskap som förhoppningsvis ser ganska bra ut, saker och ting har i stort sett de färger de ska, men det ser fasansfullt kalt ut. Vad som fattas är träd och buskar, och dessutom detaljer i största allmänhet. (På bilden nedan till höger här syns förresten hur det ser ut när sliprarna målas i lite olika färger. Effekten dämpas lite efter ballastering men är en klar vinnare).

 


Banvallen

Vid det här laget brukar jag fortsätta med banvallen. Välj en lämplig variant av ballast beroende på vilken förebild du bygger efter. Jag undviker rödtoner och väljer istället ljust beigegrå om jag har möjlighet. Antingen sand (’blomsand’, som vanligen används att ställa kaktusar i, har använts på några av de vackraste MMM-modulerna) eller Woodland Scenics ballast. Vad jag vill ha är ljusa korn (de mörknar i alla fall när man har på limmet), kantiga korn (det ser knepigt ut med stora runda stenar) och korn som inte är genomskinliga (=kvarts). I allmänhet är alltså vanlig sand/grus inte alltid perfekt. Å andra sidan är det billigt och lätt att få tag i...

Jag strör ut ballasten, justerar med pensel, sen sprejar jag ’vått vatten’, dvs vatten med lite disk- eller sköljmedel i över alltihop (d-/s-medlet sänker ytspänningen och hjälper vattnet att tränga in). Mycket vatten så att banvallen blir helt indränkt. Sen använder jag en pipett för att droppa limlösning (50/50 vitlim och vatten) över banvallen. Låt torka åtminstone 24 timmar.

  

 

Vägar

Vägarna är nu förmodligen rätt ljusa och rätt släta. Förmodligen tycker du de är FÖR ljusa, och FÖR släta… Strunt i det, låt det vara så! Däremot ska vägen ’ramas’ in med hjälp av gräs i vägkanten. Pensla lim (50/50) i kanterna, strö sen antingen ’pulvergräs’ eller statiskt gräs i limmet och i dikeskanterna. (Du glömde väl inte att forma diken…!?).

  

 

 

För att få lite djup kan det på en asfaltsväg (ljust ljusgrått) behövas några diffusa streck där bilarnas däck slipat sig. Dessutom behövs en mittlinje och kantlinjer, vita om förebilden hämtas efter högertrafikomläggningen, gula dessförinnan. En grusväg (ljust ljust gråbrunt) har kanske en tunn mittsträng med lite fint grus. 

 

Berg

Bygg nu in bergsytorna i landskapet. Gränsen mellan berg och vegetation ska luckras upp, den ska definitivt finnas där, men med hjälp av de olika metoder som nämns nedan, ska berget fås att ’flyta’ in i resten av landskapet.

 

Resten

Använd alla tänkbara material och metoder och blanda friskt! Det finns inget ’bästa’ sätt att få en snygg yta, tror jag… Att arbeta med bara en eller ett par metoder, utan att blanda in andra arbetssätt och/eller material, ger lätt ett ’dresserat’ och kanske lite kalt intryck.

 

Att använda alla möjliga metoder blandade om varandra ger å andra sidan det där lite oplanerade intrycket som man ser men aldrig tänker på i verkligheten. Här är några hantverk och metoder som är bra att känna till (jag kombinerar alla dessa med den vanliga 50/50 limblandningen):

 - Statiskt gräs i olika längder, appliceras med eller utan hjälp av statisk mojäng (exv. Nochs GrasMaster).

               

 - Woodland Scenics Coarse Turf, ett par tre olika färger som varvas om varandra och limmas genom att först spreja vatten med lite diskmedel i över alltihop och sen droppa limblandning över.

               

 - Färgad mossa (jag plockar själv, rensar och färgar sen med betsfärg i vattenbad, jag vill varna för att det ÄR lurigt att få rätt färg) som också kan köpas färdig

- Fibertussar, typ WS Polyfiber, eller hästtagel, eller filtermaterial eller nåt annat tussigt, som man strör WS fine turf, eller gammalt hederligt färgat sågspån över

- Snygga (men dyra) nya material som Silflor, Noch Wildgras Foliage, eller min favorit, Hekis Decovlies.

                

 

Jag misstänker att man kan blanda friskt, och man kan säkert upprepa sig hur mycket som helst. Det är nog värt att experimentera lite så märker man snart vad som passar ens egen smak bäst.

 

Träden

Kronan på verket är träden. Hur man gör dem finns beskrivet i otaliga artiklar i böcker, tidningar och på nätet. Alla metoder är bra! En del säkert bättre än andra, men allt funkar om man bara har lite tanke bakom utplaceringen. Några typer av modellträd som det kan vara värt att undersöka närmare:

- Blomsterpinnetallar - Hur jag gör såna kan du se här.

- Garnar (Granar tillverkade av grönt garn och ståltråd enligt det här receptet från Skåne exv., eller den andra metoden)

- Flaskborstträd (Oftast köpta granar som ser hiskeliga ut men kan förädlas till fullt acceptabelt resultat)

- Trådträd (Tvinnad tråd, mässing, koppar, järn, som bas/grenverk för träd som kan bli hur vackra som helst. Mycket arbetskrävande men oftast värt besväret)

- Pinnmossa (Färgad mossa som ’grönmojs’, satt på grenar av exv. ljungkvistar.

- Spireaträd (Utblommad häckspirea som färgas grönt. Blir snyggt och kan se ut som snart sagt vilket sorts träd som helst med rätt färg).

- Gobigrästräd (Nån form av torkad växt, ursprungligen från Gobiöknen (ja, jag går på vad som helst…) som exv. köps från SMJ och sen kläs med grönmojs. Enklaste sättet att få snygga träd kanske).

 

Oavsett hur du gör dem, packa ihop dem! Tätt! Enstaka träd utpluttade lite jämnt över landskapet ser inget vidare ut, minst sagt. Dessutom syns alla fel och brister på varje träd. Tryck ihop dem, men tänk på vilken sorts träd du sätter ut, och varför just där. Inga tallar i kärret, inga björkar högst uppe på berget (har jag fått för mig). Ju flera träd och ju tätare, desto bättre. Och ju större träden är, desto bättre ser det ut!

 

Alltså, MÅNGA STORA träd, hopbuntade i en tät klunga – perfekt!

  

Till innehåll

 

Detaljering

Jag tycker personligen att detaljering är rätt svårt. Vad jag egentligen menar är att det lätt blir för utstuderat och kanske lite obalanserat. Om man exempelvis lägger ett fågelbo i en hängränna på huset i ena änden av landskapet så kommer avsaknaden av hängrännor på huset i andra änden att synas väldigt mycket. Balans alltså.

 

Detaljer kan i enstaka fall bli det där ’blickfånget’ som man skulle ”notera” i Allt om Hobbys bildtexter. Oftare (tycker jag) blir det en krystad klick som i sin enskildhet saknar anknytning till sitt sammanhang. Snyggast tycker jag det blir när detaljerna knappast syns, de bara finns där utan att göra speciellt mycket väsen av sig. Vissa 'detaljer' tycker jag personligen gott man kan hoppa över. (Badar verkligen tjejer nakna vid varenda vattenpöl? Och går det verkligen en fluktare per tjej…?).

 

För att få kläm på vilka detaljer man kan ta med är en titt på verkligheten ovärderlig. Utgå gärna från ett foto på en scen liknande den du modellerar. Försök sen få med alla detaljer du ser på bilden. Du behöver inte nödvändigtvis låta alla detaljer vara där till sist (balansen du vet…), men du bör få ett hum om vad som hade funnits där om du verkligen hade velat.

 

.